V.something

Jag fyllde 19. Jag hade världens trevligaste födelsedag med pojkvän och bästa vänner. Bästaste bästa Tommy styrde mysigaste middagen som gjorde hela min födelsedag. Jag hade så kul så jag grät. Jag blev så full att jag stupade, men var glad ändå. Mådde så dåligt att jag dog dagen efter. En av mina bästa vänner glömde bort min födelsedag. Jag blev ledsen. Men jag saknar henne så mycket att jag dör. Jag hade den bästa lördagen med mina närmsta vänner som kom och firade mig med bästa sällskapet och finaste presenterna. Den fortsatta natten blev inte som planerat men jag var glad ändå för jag insåg att jag har dom bästa vännerna i hela världen. Resten av veckan sög. Hatade allt. Hatade livet. Hatar fortfarande allt. Hatar livet. Höstdepp. Sjukdepp. ALlt som hände förra hösten depp. Gick ändå till skolan. Lärde känna mina nya klasskompisar bättre. Blev glad. Kände mig uppskattad. Men hatade innerst inne allt ändå. Gick till SCÄ. Hatade allt ännu mer. Ludvig fanns där och tog hand om mig, tyckte livet blev mycket bättre för stunden. Hatade allt igen. Sysselsatte mig för det mesta med The Sims 3. Inget liv. Jag tyckte att det var bättre att styra andras liv än mitt eget. För vad spelar det för roll. Jobbade. Hade ett Hello Kitty plåster på pekfingret. Tog en afterwork med Bea & Tommy. Tog en öl med Tommy & Bella. Insåg att jag har världens bästa bästa vänner ännu en gång. Men jag insåg också denna vecka att jag hamnat så långt ner igen att jag bara vill ge upp och glömma verkligheten för att jag inte orkar mer. Självdestruktivt. Gå under jorden. Självdestruktivt. Försvinna. Självdestruktivt. Isolera mig. Självdestruktivt. Eller börja festa igen. Självdestruktivt. Någonting som hjälper för att glömma verkligheten för en stund. Självdestruktivt. Men jag vill inte hamna där igen. Jag bestämde mig för att börja träna igen. Självdestruktivt. Fast jag redan vet hur det kommer sluta. Det kanske blir bättre. Fast det blir det inte. För det vet jag redan. Men time will tell. Och frågetecknet kvarstår kring vad fan i helvetet det egentligen finns för syfte med att leva. När man känner såhär, Ingenting. Ingenting alls. Förutom dom jag älskar mer än livet.



/E