Syran som fräter sönder i magen. Knivhuggen som gör sig påminda lite alltför ofta. När det handlar om kärlek. Total lycka och ständiga fjärilar i magen varje gång jag är dig nära. Men ändå en konstant gnagande oro för att bli lämnad någonstans där i bakhuvudet. Att stå kvar själv utan dig. Självklarheten, som nästa dag kan kännas som total förvirring. Kärlek och passion blandat med besvikelse, ilska och tårar. Jag vet inte. Jag vet bara att det gör så jävla ont att vara kär. Likadant varje gång. Ont att älska. Samtidigt som det är så underbart att hjärtat bara krampar på samma gång.
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar